På rullande fot i södern del 4
Inte nog med att jag miss bedömt allt,jag hade dessutom fått Richard att tro på mina Fa ntasier om Casablanca. Jag kände mig rätt dum som trott att Casablanca skulle se som de trailers man sett. När vi inte fått tag på ett charmigt och rullstolsvänligt hotel fick Richard nog och sa åt chaffisen att stanna vid hotell Safir som låg brevid Sheraton. Vi anade förstås att prisklassen var ganska lika men vi var trötta och halvt avtända. Vi hyrde ett svindyrt dubbelrum , jag säger inte hur dyrt. Sju på morgonen vaknar vi av att det är någon som borrar i väggen på andra sidan om oss och när jag ändå var vaken hade jag tänkt att jag skulle raka mej o ta en dusch men ur kranarna kom bara brun sörja. Så jag gick ned till receptionen med bara en handduk runt midjan och raklödder i ansiktet och rödsprängda ögon och ställde till en liten scen då jag högljutt sa på en blandning av franska o engelska typ att vi har inte väntat oss att vakna av att dem borrar sju på morronen och ssen att det bara kommer brun smörja från kranarna,vad är ni för hotel vi förväntar oss lugn och ro. Jag fick ner rumspriset till hälften i alla fall.När abstinensen passerat flyttade vi ut ill en mysig liten by en bit utanför “casa”.Där tillbringade vi nån vecka eller så.Lärde känna lite folk som vi blev hembjudna till ett par gånger. Gubben , Richard o jag satt i ett rum tåckt av orientaliska mattor överallt i en soffa kring et bord . Där satt vi och rökte fett ,drack mintthe och flaskor med Heineken. Kvinnorna ägnade hela dagen i köket med att förbereda mat. Det gick ett tag men vi började längta tillbaka tillPortugal. Problemet var att pengarna började ta slut. Vi flyttade tillbaka till casablanca o ett ännu billigare hotel. Hotel Whashigton. I det rummet tillbringade vi en dryg vecka i väntaa på att Richard skulle få Pengar för nu var dom slut. Helt slut. Så Vi kunde bara skriva upp det som hotellet hade att erbjuda. Vi levde på rödvin mackor ovatten o gura O kollade på Startrek på arabiska . Pengarna dröjde och hotelledningen måste ha trott att vi inte tänkte betala för en dag sade han att vi bara fick beställa en macka var o en flaska vatten per dag. Så vi blev så småningom lätt uttorkade. Och pengarna dröjde, dom var i banksystemets giriga klor. Valiumen var slut så ångesten kom med full styrka. Och jag var sugen på alkohol. En kväll gick jag ut och jag var så ,dök en sevitör upp. Jag min idiot beställer en drink och ber han sätta upp den på rumsnumret som om jag hade bott där. O en till. o en till tills jag blev lite lagom berusad. Jag tänkte sen att nu drar jag, det är ingen som märker något. Gick mot utgången o var nästan ute då jag känner en hand på min axel. Shit! tänkte jag. Vakten och kyparn o massa nyfikna undrade när jag tänkte betala. Vad fan ska jag säga,jag har inga pengar. Dom förde mig till ett rum o frågade vad jag sysslade med egentligen. Jag sade att jag får pengar om ett par dagar.Dom höll kvar mig nån timme och skrämde mig med att jag kommer att hamna i fängelset och jag vart djävligt nojjig när dom sade att att det första en får är att smaka på batong och sen kuk. Primalångest! Till slut släppte dom mig och sade att jag får betala när jag får pengar. Richard blev inte så glad när jag berättade om mitt idiotäventyr. En morgon kom pengarna. Nu var det bara att hoppas att det skulle räcka att betala hotelräkningen och en resa till Europa. Då var vi på vår kontinent i alla fall. Vi chekade ut , svepte varsin Pastis och drack en stor flaska vatten på det. Och det skulle få sina konsikvenser,tro mej!
