På rullande fot i södern -92
1. Min käre storebror Richard o jag började ruttna på att gå på dyrt smack i Stockholm och bestämde oss för att dra ner till algarve för att bryta misbruket och få lite värme på kuppen. Vi hade gjort lite kortare resor innan med varierande resultat men den här resan duger gott att skildra idag, då det var en resa som började fint och lugnt, eskalerade till katastrof för att sedan sluta nöjaktigt i stockholm igen…
Vi fällde ihop hans rullstol och flög ner till Portugal,gladaa i hågen och hamnade på ett fint lägenhetshotell på strandpromenaden som var byns huvudstråk. Det var lagom varmt på dagarna och kvällarna fina och ljumna så vi trivdes ett par dagar tills avtändningen satte in. Först bestämde vi oss för att tända av på varorna och som lindring hittade vi en närbelägen Bar där vi drack Campari och is i stora dricksglas och satt och flåsaade under ett parasoll som lyste upp den sjuka tillvaron i en grön underlig färg,neongrönt!?
Tre dagar senare mådde vi så pass bra att vi drog till en hårdrocksklubb som hette “Casablanca”. Det var på den tiden Guns ´n roses och Metallica spelades som mest vilket passade oss utmärkt. Egentligen skulle vi ha nöjt oss med att stanna kvar i Portugal och fortsätta digga Heavy Metalen,men som vanligt är det smolk i bägaren i den mysiga atmosfär tillvaron utgjorde. Om inte så för bekvämlighets skull för vår resa slutade med en pärs som hette DUGA, tro mig!!
För vad som hände sen hade både jag och rullstolsburne bror lätt kunnat slippa….
Vi fällde ihop hans rullstol och flög ner till Portugal,gladaa i hågen och hamnade på ett fint lägenhetshotell på strandpromenaden som var byns huvudstråk. Det var lagom varmt på dagarna och kvällarna fina och ljumna så vi trivdes ett par dagar tills avtändningen satte in. Först bestämde vi oss för att tända av på varorna och som lindring hittade vi en närbelägen Bar där vi drack Campari och is i stora dricksglas och satt och flåsaade under ett parasoll som lyste upp den sjuka tillvaron i en grön underlig färg,neongrönt!?
Tre dagar senare mådde vi så pass bra att vi drog till en hårdrocksklubb som hette “Casablanca”. Det var på den tiden Guns ´n roses och Metallica spelades som mest vilket passade oss utmärkt. Egentligen skulle vi ha nöjt oss med att stanna kvar i Portugal och fortsätta digga Heavy Metalen,men som vanligt är det smolk i bägaren i den mysiga atmosfär tillvaron utgjorde. Om inte så för bekvämlighets skull för vår resa slutade med en pärs som hette DUGA, tro mig!!
För vad som hände sen hade både jag och rullstolsburne bror lätt kunnat slippa….
Posted by
at
14:32:45