MEMOARER 3
Denna klarblå, friska vårdag iklädde jag mig en föga smickrande roll, nämligen tiggarens. Tiggaren har genom tidernas gång varit föraktad och bespottad. Men han har likväl funnits och det av allehanda orsaker. Min orsak var att jag blivit avstängd från situation Sthlm och när jag inte kan tjäna pengar på att sälja tidningar blir jag hellre tiggare än kriminell.
Jag går runt på stans gator och ber folk om en slant till mat och härbärge. Men det mesta av pengarna går till det för mig livsviktiga , heroinet..Traskar runt iklädd min svarta skinnpaj, ett par Jeans och slitna kängor. Blicken uppgivet bedjande eller sorgsen,allt för att väcka sympati och medlidande. Och jag måste erkänna att jag lyckas ganska bra, så bra att jag slipper stjäla för min existens. Man måste ju leva. Även om man lever som en hund, känner sig ssom en hund och degraderar sig än mer i sin roll som människa.
