Den Nakna Historien

Vaknar tidigt o stiger upp och botar mig. Sitter på balkongen och förutom att måsar kommer farande i det blå så väcks en trivial men kanske lika blodsviktig fråga ändå. Där jag sitter med en Pripps blå o beundrar skapelsens under.
Jag tänker på att jag missat ännu en soluppgång men det är lugnt skönt stilla ändå. För det kommer en ny i morgon. Dessutom har vi en solnedgång att betrakta efter dagens vedermödor. Men!
Är den lika vacker som en stilla soluppgång.? En filosof hade svarat att “skönheten sitter bla bla bla”…
Men om man som naken människa ,bildligt eller bokstavligt, vill ha ett svar på frågan, vad får vi för svar då?
Människor som vi är så kommer svaret Alltid att bli subjektivt.
Minns en gryning, jag kaanske var sex sju år. Sommarlov. Av någon anledning hade jag vaknat okristligt tidigt,smög ut och klättrade upp på det tjärluktande taket där vi bodde i Öringe.. En Hackspett gjorde vad den brukar göra , hacka i trädet. Annars var det helt stilla.. Bara en blå himmel som blev ljusare i takt med solens uppgång. En morgon som denna , typ. Men då var jag så ung att jag nästan var oskyldig..
15 år senare sitter jag på en klippa vid havet på Koh Pangan och beundrar en solneddgång. Efter en stekhet dag ,med en kall Carlsberg i min hand o dagens första jolle både i syn o mun, ja, då kan man pusta ut. Ser det vackra skådespel solen roar sig med när den drunknar i havets horisont. Också en underbar syn men jag är nog inte lika osyldig längre….
Nå, soluppgång eller solnedgång?? Hmm,finns inget definitivt svar som kan vara almmängiltigt.tror jag…
Jag säger bara “crepuscule”