Den Nakna Historien

3. Nackdelen med att köpa varor av okända gör aatt man aldrig vet vad man får. Det visade sig vara av så pass bra kvalitet att jag kanske hade kolat vippen om inte Richard slagit mig på pungen för att få mig att dra in luft och sedan tvingat mig att duscha kallt. Sakta kom jag till sans för att se en avtänd,arg,rädd och frustrerad Richard få i sig sin dos, muttrandes “-Jag skulle ju ha tagit innan,alltid ska du ha så djävla bråttom”. Det dröjde inte länge förrän han befann sig i bomullslandet och vi bestämde oss för att styra kosan mot Casablanca morgonen därpå. Ceuta är inget ställe jag skulle rekomendera någon att åka till, varje fall om man vill ha lite lugn och ro. Tidigt nästa morgon hyrde vi en bil med chaufför och åkte upp mot Atlasbergen och njöt av de trädbeväxta bergens skönhet, det feta haschet gjorde väl sitt det med i och med att granarna lyste som om de var av silver mot den ljusblå himlen. Opiatabsstinensen gjorde sig påmind igen så vi var angelägna om att komma fram till slutmålet, ta in på ett mysigt hotell och sedan klippa grynet. Men förväntningarna övergick till förskräckelse när vi närmade oss “Casa”. Nuförtiden brukar jag försöka ta reda på lite fakta innan jag drar någonstans utanför kommunens gränser. Det som jag trodde var en en småstad med vitkalkade låga hus med blå dörrar längs en gata vid en vit strand visade sig vara något helt annat, långt ifrån de vaga bilder jag haft från en film från fyrtiotalet. Dagens Casablanca är en storstad på sex miljoner invånare där den heta luften är full av avgaser från alla dieseldrivna fordon och alla vill sälja dig något eller bjuda på mint the. Thet gick an men resten var inte det vi sökte… .

2.En solig morgon vaknade jag långsamt ur en djup sömn i en dubbelsäng där nån snarkar brevid mig. Det dunkar i huvudet och de vita väggarna bländar mig, men det dröjer inte länge innan min bror Richard också vaknar gäspande.Vi gör i ordning lite bruna varor som vi röker med färsk citron och det blev genast bra, och när vi låg där och små snacka lite om vad vi ska göra i över 3 veckor till på samma ställe, det var inte stort direkt, men charmigt på sitt sätt. Egentligen visste vi båda att det vore bäst om vi kunde klippa varorna men det var ju svårt när det fanns i närheten- PLAY IT AGAIN, SAM, SADE JAG till Richard i en drömmande ton.
Min storebror reagerade inte med mer en blick som - VAD MENAR DU, MIN KÄRE WATSON?
-Har du sett “Casablanca” med Humprey Bogart?
Han gav mig en klen trogen blick men jag fortsatte. - Casablanca är en charmig liten stad med vil kalkade hus på Maroccos västkust, varmt klimat, allt e säkert skitbilligt och så lär de ju ha jävligt fett röka, och så kan vi ju passa på att tända av på horset. Vi tar bara tåget till södra Spanien, färja över Gibralta Sund och vi är snart där. Vad säger du brosan!??
Efter överläggningar så tog vi nästa morgon tåget till Algeciras där vi skulle ta båten över till den Spanska kollonin ” Ceuta”. Väl framme i Ceuta, som jag anser är en rövarhåla, bara skojare och banditer, började vi bli avtända eftersom sista fixen tog vi på ett skumpande tåg i Spanien.
Vi tog in på ett billigt hotell och med den avtäningen var jag tvungen att ordna varor så det räckte till slutmålet. Uppe i slummen på berget hjälpte en kille mig med varorna och sa sedan “-Bäst du springer ner till stan så att du inte blir rånad av dom fattiga araberna!” Jag sprang ner från slummen till stan och hotellet.
JAG SPRANG FÖR MITT LIV OCH SNODDE EN CITRON FRÅN MARKNADEN!

 1. Min käre storebror Richard o jag började ruttna på att gå på dyrt smack i Stockholm och bestämde oss för att dra ner till algarve för att bryta misbruket och få lite värme på kuppen. Vi hade gjort lite kortare resor innan med varierande resultat men den här resan duger gott att skildra idag, då det var en resa som började fint och lugnt, eskalerade till katastrof för att sedan sluta nöjaktigt i stockholm igen…
Vi fällde ihop hans rullstol och flög ner till Portugal,gladaa i hågen och hamnade på ett fint lägenhetshotell på strandpromenaden som var byns huvudstråk. Det var lagom varmt på dagarna och kvällarna fina och ljumna så vi trivdes ett par dagar tills avtändningen satte in. Först bestämde vi oss för att tända av på varorna och som lindring hittade vi en närbelägen Bar där vi drack Campari och is i stora dricksglas och satt och flåsaade under ett parasoll som lyste upp den sjuka tillvaron i en grön underlig färg,neongrönt!?
Tre dagar senare mådde vi så pass bra att vi drog till en hårdrocksklubb som hette “Casablanca”. Det var på den tiden Guns ´n roses och Metallica spelades som mest vilket passade oss utmärkt. Egentligen skulle vi ha nöjt oss med att stanna kvar i Portugal och fortsätta digga Heavy Metalen,men som vanligt är det smolk i bägaren i den mysiga atmosfär tillvaron utgjorde. Om inte så för bekvämlighets skull för vår resa slutade med en pärs som hette DUGA, tro mig!!
För vad som hände sen hade både jag och rullstolsburne bror lätt kunnat slippa….

                             24 MARS 2008, STOCKHOLM

Denna klarblå, friska vårdag iklädde jag mig en föga smickrande roll, nämligen tiggarens. Tiggaren har genom tidernas gång varit föraktad och bespottad. Men han har likväl funnits och det av allehanda orsaker. Min orsak var att jag blivit avstängd från situation Sthlm och när jag inte kan tjäna pengar på att sälja tidningar blir jag hellre tiggare än kriminell.
Jag går runt på stans gator och ber folk om en slant till mat och härbärge. Men det mesta av pengarna går till det för mig livsviktiga , heroinet..Traskar runt iklädd min svarta skinnpaj, ett par Jeans och slitna kängor. Blicken uppgivet bedjande eller sorgsen,allt för att väcka sympati och medlidande. Och jag måste erkänna att jag lyckas ganska bra, så bra att jag slipper stjäla för min existens. Man måste ju leva. Även om man lever som en hund, känner sig ssom en hund och degraderar sig än mer i sin roll som människa.

Vaknar tidigt o stiger upp och botar mig. Sitter på balkongen och förutom att måsar kommer farande i det blå så väcks en trivial men kanske lika blodsviktig fråga ändå. Där jag sitter med en Pripps blå o beundrar skapelsens under.
Jag tänker på att jag missat ännu en soluppgång men det är lugnt skönt stilla ändå. För det kommer en ny i morgon. Dessutom har vi en solnedgång att betrakta efter dagens vedermödor. Men!
Är den lika vacker som en stilla soluppgång.? En filosof hade svarat att “skönheten sitter bla bla bla”…
Men om man som naken människa ,bildligt eller bokstavligt, vill ha ett svar på frågan, vad får vi för svar då?
Människor som vi är så kommer svaret Alltid att bli subjektivt.
Minns en gryning, jag kaanske var sex sju år. Sommarlov. Av någon anledning hade jag vaknat okristligt tidigt,smög ut och klättrade upp på det tjärluktande taket där vi bodde i Öringe.. En Hackspett gjorde vad den brukar göra , hacka i trädet. Annars var det helt stilla.. Bara en blå himmel som blev ljusare i takt med solens uppgång. En morgon som denna , typ. Men då var jag så ung att jag nästan var oskyldig..
15 år senare sitter jag på en klippa vid havet på Koh Pangan och beundrar en solneddgång. Efter en stekhet dag ,med en kall Carlsberg i min hand o dagens första jolle både i syn o mun, ja, då kan man pusta ut. Ser det vackra skådespel solen roar sig med när den drunknar i havets horisont. Också en underbar syn men jag är nog inte lika osyldig längre….
Nå, soluppgång eller solnedgång?? Hmm,finns inget definitivt svar som kan vara almmängiltigt.tror jag…
Jag säger bara “crepuscule”

                             13 MARS 2008,STOCKHOLMS CENTRALSTATION

Vaknar brutalt ur mina drömmar av att två väktare fullkomligen sliter upp mig ur toalettbåset och lyfter mig till ett rum strax intill. Ett rum utan insyn. Skräck. Rädsla inför vad som komm skall. Från ytterlighet till ytterlighet.
Klockan är 06:30. Några tidigare timmar var det frossa som väckte mig där jag slaggat på morsans soffa. gick in på muggen och tog en liten men naggande god morgonfix som gjorde mig frisk. För ett par timmar blott. Sen började kampen mot klockan. Tick tack. tick tack. Varenda minut räknas.
Bommade 50 kronor,sålde tre skivor och en bok till Peppe. Klockan hade hunnit blivit 12 innan jag hade 250 kronor till en halvkabbe ,men det var så pass dåliga varor att jag blev knappt mer än frisk. Då var det dags att jaga nya cash igen. Den eviga jakten på pengar till varor sliter mer än själva varorna. Men men.
Stal en fin kökskniv och lite kaffegrejjer som jag sålde till en barrista på Hötorget. Fick tag i en kabbe med betydligt bättre varor vilket jag snart skulle erfara. Gick från plattan till centralstationen och in på muggen. Jag hade sked, en sliten insulinspruta, vatten och minst men viktigast, en kabbe med bra smack. Snabbt,metodiskt med lätt darrande händer fyllde jag skeden med lite väl mycket av det vitgråa  pulvret och fyllde på med vatten och rörde om i grytan. Fick upp  en svagt gul lösning som jag slog i mig. Tio sekunder senare kände jag etersmaken i munnen, värmen spred sig i  kroppen och jag kunde förlika mig med tillvaron. Sedan sjönk jag djupare in mot medvetslöshet fylld av drömmar och hallisar. Lugn och ro. Det blev svart och jag sjönk in i den varma kokongen.
När väktarna ruskat liv i mig och jag kom tillbaka till verkligheten var jag rädd och hade pissat på mig. Och väktarna var svin av Gestapomått. Efter att de särat på mina ben och gått igenomblev jag beordrad att ställa mig med ansiktet mot den diarègula väggen. Min första tanke kom från en scen tagen ur filmen American History X  där huvudrollsinnehavaren Edward Norton krossaar käken på ett offer mot en trottoarkant. Men till min lättnad var de väntade dunkarna mot pannan inte så hårda som jag fruktade. Inte så hårt att det det blir synliga skador men tillräckligt för att innanmätet av min skalle skakades om i sina lager. Jag hörde glåporden och “-synd att vi inte hittade honom död”. Sen stal de mina pengar jag hade innan de skickade ut mig med uppmaningen “_visa dig aldrig här igen”. Tur att jag hade gömt det som var kvar av kabben så att jag hade en kvälls- och en liten morgonfix kvar.

Detta är ett smakprov ur den novell jag gärna vill ge ut innan jag hinner dö!!
                 20  MAJ 1971 ELLER I BEGYNNELSEN
Ett regelbundet pulserande. Dunk, dunk, dunk.Det tar tid innan jag förstår att det rytmiska dunkandet är en del av mig. Jag är i centrum men ändå inte. Jag är centrum och samtidigt en del av något oändligt mycket större. Mörkret är tottalt och jag svävar omkring i ett utrymme lagom stort för att jag ska kunna röra mig, nåja, en aning iallafall.
Varmt och skönt är det. Och slangen som går till min mage kommer välbehags känslor som gör mig lagom sömnig och god. Jag faller åter i sömn och hamnar i det omedvetna drömmspelet. Bilder spelas upp för mina stängda ögon, mest bilder som jag inte kan tyda. Men vissa bildspel återkommer oftare än andra.
Förts är som allting kretsar kring ett starkt ljus och varmt klot i en hastighet lika snabbt som ljuset självt men ändå i slowmotion så att ögonen skulle ha en chans att följa skådespelet av stjärnor, planeter, nebulosor och andra himlafenomen. Sen hör jag röster, mörka och dova, blandas med ljusa klang fullare röster, som sedan övergår i ett bildspel där man ser blommbeklädd äng. På ängen två varelse vandrande upprätt och mellan sig i sina händer har de en kopia av sig själva, men mycket mindre och i den lilla varelsen känner jag en samhörighet som känns lika självklar som gemensamheten med  bilderna av universums planeter. Det skymmer sakta och bilderna tonas ut i sömnen.
Tid går,jag upptäcker att jag kan knyta och öppna mina händer,de verkar viktiga när jag utforskar min omgivning.Jag sover ofta,blir starkare.Inästa ögonblick är jag tillbaka i min varma mörka kokong  och provar att trycka,liksom töja påväggen.Finns det något på andra sidan tro???

Innan drömmarna kom var allt lugnt,svart och tyst.Bara det dova dunkandet och känslan att vara i sy mbios med något lugnt som varsamt gungar mig till sömns.Men nu blir det alltmer sällan jag befinner mig i sömn,däremot blir jag större och större allt eftersom tiden flyter.Och jag hör ljud som inte kommer från mig själv.Röster.Ljuden jag hör blir med tiden allt mer bekanta ,en del av tillvaron. Ibland känns det som om rösterna därute vill mej något. Jag borde kanske försöka ta mig ut härifrån,men hur?
Sparkarna är inte kraftfulla nog.Jag ger allt och sparkar på väggen.Den ger lite vika.Hårdaare,frenetiskt.
>>Aj,aj<<
>>Det är dags,kom igen,tryck på nu<

Nu förstår jag att jag pressas ur min kokong.Jag förstår att något väldigt sker,maen jag förstår inte vad!Och varför? Jag pressas nedåt den trånga gången mot ljuset. Ska det krossa mig?? Plötsligt blir allt ljust och när ögonen stabiliserats lite befinner jag mig hängande upp och ner av en grönklädd man som dunkar mig i ryggen meddan slem rinner ur min mun. >> Aj, vad gör människan. Stoppa tillbaka mig. Jag vill in i värmen igen. Vad skall han göra med saxen där? Ska han klippa av den rogivande slangen? Det ska vi bli två om, bäst att skrika allt vad jag kan<< tänker jag och ger hals så det vibrerar i hela mig. >> Frisk liten krabat det här<< säger den grönklädde och klipper av navelsträngen med ett brett leende. Jag kastade ett ont öga och han registreras för evigt i mitt undermedvetna minne. Jag fruktar för vad som ska ske härnäst men efter den grymma behandlingen sveper de mig i varma filtar och jag tänker att grymheterna ska vara över. Ack vad jag bedrar mig. De droppar vätska i mina ögon som svider tio gånger värre än fostervatten. Så lägger han mig vid en varelses bröst som hjälper mig till mjuka varma kullar ur vilka jag, efter endel besvär, kan suga i mig varm, rogivande vätska. På något sätt känner jag på doften att det är här jag skall vara. Det är här jag hör hemma. Vätskan  jag girgt suger i mig smakar gott, gör mig trygg och innan jag åter somnar tänker jag:>>Det kanske inte är så tokigt trots allt.<< utifrån. det svårt. 

Britney spears gjorde det igen,so did I!!
Nä men det var så här.. Steg  upp en morgon vid 5tidenn för att ta morgonfixen…………. Löste den ,drog upp i pumpen och gick in i badrrrummet o satte mig på stolen och fann en fin ven,,slog i mig negersmacket ,reste mig upp för att göra rent pumpen. Det tog ca 20 sekunder så låg +pumpen ren o fin på handfatet.. !0 sekunder senare föll jag  ihop och slog ögonbrynet i badkaret..Sen blev det svart tills Bianca kom in i badrummet  pga bullret.. Men jag reste mig upp o sa att allt var OK.
I och med att tiden gick sin gång så fick jag en bubbla på ögonbryynet,en liten men effektiv bubbla, för nu ser jag ut som en Koalabjörn på ena ögat.. Mais cest la vie quand Idid it again!!!