Den Nakna Historien

Kära medmänniskor,vänner,bekanta och annat löst folk! Skriver detta (trots 0 läsare denna vecka) för att visa att jag fortfarande vill uppleva den vckra dag då det från hjärnan via fingrarna och tangentbord slutligen lossnar…
Vad är det då som ska lossna??? Jo, det som jag i åratal velat ska lossna är de ord som formar de meningar som slutligen bildar en läsvärd roman. Så pass läsvärd att skrivandet slutligen blir det som bidrar med vin,ost och bröd på bordet i mitt lilla stenhus nånstans i den franska delen av den gudomligt vackra bergskedjan som gränsar mot spanien.
Ungefär så kretsar mina ännu återstående drömmar ,planer,fantasier(kalla det vad som behagar er bäst,för att eliminera eventuella missförstånd) denna kväll som lider mot midnatt… Ett lätt sommarregn faller mot jorden som girigt suger åt sig av det som molnen bär med sig. Vänner av svamp och bär drar till skogs för att ta de guldfärgade kantarellerna,de safirblåa  bären, men skogens rubiner ,lingonen verkar lysa med sin frånvaro…!? Kan någonting lysa med sin frånvaro??? Klura på den,vetja!!!
Nu är det  ca  ett år sedan söta mor fick beskedet att hon drabbats av kräfta och hon började fajten mot Liemannen!! It was un ugly fight!!!!
Så idag,ett år senare går livet vidare! Men den centrala punkten är inte kvar… Mamma var solen i det universum jag lever i. Vi,barnen är planeterna! Vad gör vi nu när mamma sol är borta????
Hittar vi ej en ny stjärna sugs vi bara in i ett svart hål och försvinner!!!!Själv kännner jag mig som planeten Pluto!! Lååångt från   Solen som kollapsade i en tid jag behövde vara i dess omlopp,,mer än någonsin….
Vila nnu ,jag hoppas vi träffas snart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

                                                           tyresö i slutet av juli
  Har grovt försummat mitt sk regelbundna bloggande, vilket suger fett när man lovat(inte på heder o samvete,för det skiftar som ett svenskt sommarväder), speciellt när jag lovat att hålla mig regelbundet uppdaterad….
-”Men ingen idè o kvida över spilld mjölk”, sade en fiktiv röst inuti mitt huvud!!!
Sant broder, men jag kan ju i alla fall förtälla om vad som plågat mig sista tiden (t/r kan man hänge sig åt självömkan,bara det inte blir varje dag)….
Har gått på en deel varor sista tiden, i ett patetiskt försök att kliva av suben,men skam den som ger sig!!
Och sedan en vecka tillbaka så har jag haft en djävulusisk tandvärk som inte skulle vara av denna värld , om det nu inte vore så att den är en av mänsklighetens umbäranden …
För  ca en vecka sedan sprack en av de bakre tänderna mitt itu, o vore det inte så att köttbiten/roten var så pass gedigen hade jag kunnar rycka loss den… Men det är för mkt tandkött som ska lossa och jag är nog lite för frg för att bara dra/skruva loss den så jag får väl gå här o ha ont o tycka synd om mig själv tills den den ryker på ett eller annat vis…  Det är väl så det brukar gå!!
Så den sista veckan har jag vaknat mellan0530-07000 på morgonen av antingen avtändning, tandvärk ellerbåda två;vilket som eller båda, suga ister!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Annars är allting toppen,det känns som om jag är på väg till Hades, o allvarligt talat har min rädsla för döden mindkat sedan ca ett år tillbaka.
“What will be it will be
Only the presscent will be here to see”   OBS!! KVALIFICERAT ORDBAJSERI!!

       aLLA MÅSTE VI VARA BARN MINST EN KVART OM DAGEN
       OM VI INTE VILL FÖRLORA OSS SJÄLVA. Italienskt ordspråk..

 Tintin hade länge önskat att få träffa sina små katter tillsammans med sin mor Maria så spänningen var stor. Han kom till hennes stuga,dörren var olåst så han klev in,glad i hågen och drogfri o ropade “-Mariiia,var gömmer ho sig!!!??”
Efter en stund ser Tintin henne i ett utslaget skick i sin säng och in mina glädjetårar förvandlas till blod …
 Så Tintin o Maria fick ej se sina små telingar..
Tintins långa resa Shanghai -Emmerdale ,var den i onödan??
Som tur var fick Tinttin träffa  de små katterna nästföljande onddag,vilket gladdeTintin rejält myckrtt,så man skullr kunna säga att han kunde åka tillShanghai med nästan förrättat ärende… 
Det han saknade var dock att han inte kumde få prata med Maria ordentligt och nyktert på  tu man hand..
Så han fick ta sig den långa vägen tillbaks viilket fick honom att kännna sig med ett halvt ärende uträttat,han hade ju så gärna pratat på riktigt med barnenns mor.. Men vi får hoppas at den den tiden kommer…..Så småningom!!!!    Adieu!!!