IFABLERNAS VÄRLD No IV
KAOS,PANIK OCH BLOD!
Dagen det brann o rökutvecklingen som skapade panik var en katastrof för de smådjur som flydde upp till öppningen på marknivå. För de köttätande fåglarna,och inte minst för den svältande räven,var det en festmåltid utan dess like.
Och för Leo som stod och rökte en joint på balkongen var det hela bara en av de stunder han trodde att det var jä drans bra röka. Han såg fåglar av alla de slag o förbannade sig själv för att han inte kunde skilja mellan en kråka och en skata. Det var som en någonting ur en morbid lågbudgetfilm,men han liksom fastnade vid scenen. Det var ett slagfält med halvuppätna möss och andra smådjur och gräsplätten var röd av allt blod och det rök ur marken.Skarpa näbbar slet köttbitar ur dem små gnagarna.
Blod,rök och dimma täckte marken och eftersom det var vindstilla.
Då passade den svultna spanska räven på att blixtsnabbt nypa en fågel här,sen en där. Det var länge sedan han fått fylla sin mage med kött.Han njöt av de olika köttsorterna liksom skräcken när han högg en fågel och såg dödsångesten i deras ögon. Listig sombara en räv kan vara så när han bitit ihjäl en ouppmärksam fågel eller en fet mus i grosess så kilade han snabbt ner till sitt andra klassens gryt och slängde ner bytet .. Sen ilade han snabbt tillbaka och gömde sig bakom en buske för att välja ut nästa måltid. Trots att det var dimma,rök och skrik ipanik valde han noga ut vem som han skulle bita ihjäl.
Leo stod kvar på balkongen som fastklistrad och kom att tänka på en bok han läst i sin ungdom som handlade om slaget vid Lützen 6 november 1632.Det var ju lika dimmigt och blodigt när Gurra II Adolf fick en kula i sig och kolade vippen. Ja , det var många tusen fler än han som färgade den leriga marken röd och jämrade tills dom dog. Så människor är inte sämre än djur i sitt beteende,dom är värre!
Den spanska räven fick syn på en rätt så stor rovfågel som hade hela huvudet i magen på en dräktig musmamma på den dimmigt blodiga gräsmattan. Att det fanns rök som skydd ökade rävens chanser att komma åt rovfågeln. Den var rätt stor för en halvsvulten räv men det var för mycket mat att låta bli.
Med blixtens hastighet rusade han til attack mot sitt tilltänkta byte. Han sprang förbi lemlästade små djurkroppar som dog i sitt blod och även andra fåglar som ännu inte ätit sig mätta. Precis innan den spanska räven gick till attack drog rovfågeln ut sitt huvud och fick se en mager räv komma flygande i luften med käften öppen,redo att döda för föda. Den stora fågeln agerade blixtsnabbt och gav räven ett djupt hugg i ögat och satte samtidigt sina klor i buken på räven.Hade inte fågeln legat på rygg skulle han kunnat lyfta och flyga iväg med räven till sitt bo,då hade han haft mat för en vecka. Nu var det verkligen en kamp på liv och död,en giganternas kamp! Till och med de andra djuren stannade upp för att se hur det skulle gå. Men räven,som inte räknat med denna utgång,fick ett bett om halsen som trängde in genom halsen på fågeln så att blodet pumpade ur livet på fågeln. Det tog ändå en stund för fågeln att dö så räven hann att få ett antal fula hugg i ansiktet,han klarade ena ögat i alla fall och det var en väldans röta eftersom et djur utan syn inte brukar leva så länge. Sårad men vid liv linkade våran räv till sitt gryt för att äta och slicka sina sår.
Han hade åtminstone mat för att kunna lägga på sig lite,måtte bara inte såren bli infekterade.
Leo hade stått som paralyserad när han hade sett den blodiga kampen mellan alla djur,men det här med räven och örnen var bara för mycket.
En halvtimme senare låg det på den blodiga gräsplätten urgröpta och lemlästade gnagare,grodor och andra smådjur som hade sett mycket gulligare ut en timme tidigare.
Och alt detta på grund av att partygänget trettio meter längre ner gjort upp eld med fuktig halm.!!