Den Nakna Historien

Lyckligtvis vaknar jag i en varm o skön säng och begrundar min verklighet. Vem är jag, vart är jag på väg? En röst från ovan brfaller mig att inta min frukost: kemikalier o sen en schyst smoothie full med nyttiga frukter. Jag känner hur buprenorfinet värma min kropp på 40 sekunder och ett mg Xanor rättar till det själsliga. Tar mitt ogiltiga busskort och tar bussen in till Gullmarsplan från ett södertörn iklätt en vinterskrud på taqllarna längs motorvägen från Bollmora. Skitvackert! Och svinkallt! Säkert 15 minus! Kylan får mina steg att knarra och knorra vid busshållplatsen. Klev på 4an till Wollmar yxskullsgatan där jag gick emot redaktionen. Kylan bet redan i kinderna när jag sedan gick till Medborgarplatsen där jag brukar stå för det mesta. Vid lunch fylls Medis av hungriga mäniskor som skulle vara i behov av att lägga om suína kostvanor. Sedan har vi pensionärer som plöjer sig igenom snön som snart bli´r slask. Och så har vi de trötta , de hålögda mäniskor som plågas av sina demoner  lite mer än de flesta… Folk ser dem med avsky, rädsla men oftast likgiltiga blickar. Fan, våra medmäniskor som inte har någon lägenhet utan oftast sover där dem kan. Dvs i portar, förråd och i toaletter. Eller går hela natten för att hålla kylan borta, men det är inte lätt på vintrarna. Och härbergerna? Visst, kan du klara av att komma i nyktert skick kl 18 så är det inga problem. Men så här oss emellan, är inte det lite väl högt krav att ställa på Putte som missbrukat de senaste 20 åren? Nä ut i kylan bara!!

Gick först på bolaget och köpte en liten Rosita, termostaten, och ställde mig utanför kinarestaurangen där jag tog ett par stadiga klunkar. För idag var det kallt!! Gick och ställde mig utanför ingången till T-baneutgången tog på mig den ena hansken ( den andra hade jag tappat bort). Stod och trampade för att hålla värmen, en godhjärtad ung dam undrade varför jag bara hade en handske, varvid hon gav mig 40 kr för att köpa nya. All heder åt medmänsklighet! Tyvär hade hon ingen lägenhet att erbjuda. Sålde första blaskan till en dam i pälshatt som även gav mig en moralkaka; här har du en extra tia men köp ingen öl. Får väl köpa vin i så fall. Sedan brodda hon iväg mot torget. Den andra tidningen erbjöd jag ett ungt gäng kostymnissar, typ yuppies. Eller var det guppis? Ganska nonchigt att aldrig tjacka en blaska, de försöker ju ändå vara rika. Creppy!! Hur som helst sålde jag vidare mina tidningar. Ovanligt mycket muslomer. Visst ja, böne fredag idag! Kanske det var därför jag stötte på Moffa och Ali. Hmmmm. De är ju inga rättrogna muslimer. Ali är tjuv och narkoman och Moffa gick med en bira i handen. I ingången till tunnelbanan är det fullt av folk som skriker och skränar och löser dagens världsproblem. Ja, ännu en dag på Medborgarplatsen.

Dom sista månadrena har  milt sagt varit turbulenta …. Det har sprungit o ränt titt som tätt i mitt huvud!!!!!

Varför?????

Jo, dt  känns omöjligt att  få vård för min sjud m som jag lider av. Sjukdomen heter nämligen Narkomani. 

Som ni hör på namnet så är det det en mani!!  Men var finns hjälpen????

Har sökt hjälp på Maria Pol AB men dom säger att jag måste lämna Urinprover på tradikionellt sätt ( dvs övervakat) , vilket jag inte klarar av, så jag blir exkluderad vård inom deras regi…

Sä,vad skall jag ta mig till!????

Alltså, alternativst är att jag lär mig att ssätta en kateter  på mig själv  vilket  att jag riskerar att få urinvägsinfektioner om jag ska  göra de två gånger i veckan.

Ge mig ett råd NÅGON!!!!!!!?

rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrhrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

En dag i mitten på augusti så var det fin svensk sommar men jag väntade fortfarande på att få komma in på subutexprogrammet på maria pol AB. Att det ska behöva ta sån ofattbar tid är ett mysterium. Dom har min jCaournal och vet min historia och min nuvararade situation. Ska man hinna dö innan man får hjälp!? Så en dag stod jag, min far och fröken Bianca o prarade om hhur min livssituation skulle kunna lösas. Vi kollade in Ryan airs priser till olika orter i frankrike och vi såg och häpnade !! En flygbiljett till Menton,saint Trropez för 365 Kronor!!! Och jag som inte sett mina kusiner på jag vet inte hur många  år. Ett lysande tillfälle att samtidigt träffa en läkare som ger dig hjälp samma dag och få sommaren förlängd utan stress vid Medelhavet. Detvar skoj att träffa minkusin och fars systrar. Och jag vandrade i dem gamla 1000-åriga gränderna och mindes  när vi som barn sprang omkring på gatorna i de gamla arabkvarteren.Philip;Robin,min kusin och jag. När jag blev Packad för första gången, vi hade hittat ett lager vid en gamla järnvägsstationen och lagret var fullt med ÖL!! Alltså,det var ett berg av pallar fullpackat med öl av olika sorter

. Många minnen från barndomen. Nu har min kusin tre vackra döttrar i tonåren(nästan lika söte som mina små töser) med Sin samma flamma som förr..  Farsan och jag var nästan varje dag i Nice eller Cannes,Cannes är lugnare men stranden i Nice är förstås bättre,inte lika sandig.. En dag åkte vi bil upp i bergen ovanför kusten. Impressionnement!! Alperna börjar faktiskt här. Alpes des Haute Provence!! Eller kanske man kan taa Route de Napoleon!!?? Hur som helst var det mycket trevligt.. Nu måste jag få vård av läkaren som jag träffar på Fredag. Dr Jessica Forsberg heter hon. Verkar bra. Annars känns det som om jag skule vilja bo i Frankrike.. Vive la France!!!

 God morgon grevar o baroner!

Än en gång har jag inte skrivit ,förutom i skrivboken men det har sina orsaker.. Först var jag iGreasse 20 dagar o allt var bra. Nu är fet mindre bra, det har oxo sina orsaker. Men när jag hinner dka jag ge schysst information,lovar på heder o samvete.

Inte nog med att jag miss bedömt allt,jag hade dessutom fått Richard att tro på mina Fa ntasier om Casablanca. Jag kände mig rätt dum  som trott att Casablanca skulle se som de trailers man sett. När vi inte fått tag på ett charmigt och rullstolsvänligt hotel fick Richard nog och sa åt chaffisen att stanna vid hotell Safir som låg brevid Sheraton. Vi anade förstås att prisklassen var ganska lika men vi var trötta och halvt avtända. Vi hyrde ett svindyrt dubbelrum , jag säger inte hur dyrt. Sju på morgonen vaknar vi av att det är någon som borrar i väggen på andra sidan om oss och när jag ändå var vaken hade jag tänkt att jag skulle raka mej o ta en dusch men ur kranarna kom bara brun sörja. Så jag gick ned till receptionen med bara en handduk runt midjan och raklödder i ansiktet och rödsprängda ögon och ställde till en liten scen då jag högljutt sa på en blandning av franska o engelska typ att vi har inte väntat oss att vakna av att dem borrar sju på morronen och ssen att det bara kommer brun smörja från kranarna,vad är ni för hotel vi förväntar oss lugn och ro. Jag fick ner rumspriset till hälften i alla fall.När abstinensen passerat flyttade vi ut ill en mysig liten by en bit utanför “casa”.Där tillbringade  vi nån vecka eller så.Lärde känna lite folk som vi blev hembjudna till ett par gånger. Gubben , Richard o jag satt i ett rum tåckt av orientaliska mattor överallt i en soffa kring et bord . Där satt vi och rökte fett ,drack mintthe och flaskor med Heineken. Kvinnorna ägnade hela dagen i köket med att förbereda mat. Det gick ett tag men vi började längta tillbaka tillPortugal. Problemet var att pengarna började ta slut. Vi flyttade tillbaka till casablanca o ett ännu billigare hotel. Hotel Whashigton. I det rummet tillbringade vi en dryg vecka i väntaa på att Richard skulle få Pengar för nu var dom slut. Helt slut. Så Vi kunde bara skriva upp det som hotellet hade att erbjuda. Vi levde på rödvin mackor ovatten o gura O kollade på Startrek på arabiska . Pengarna dröjde och hotelledningen måste ha trott att vi inte tänkte betala för en dag sade han att vi bara fick beställa en macka var o en flaska vatten per dag. Så vi blev så småningom lätt uttorkade. Och pengarna dröjde, dom var i banksystemets giriga klor. Valiumen var slut så ångesten kom med full styrka. Och jag var sugen på alkohol. En kväll gick jag ut och jag var så ,dök en sevitör upp. Jag min idiot beställer en drink och ber han sätta upp den på rumsnumret som om jag hade bott där. O en till. o en till tills jag blev lite lagom berusad. Jag tänkte sen att nu drar jag, det är ingen som märker något. Gick mot utgången o var nästan ute då jag känner en hand på min axel. Shit! tänkte jag. Vakten och kyparn o massa nyfikna undrade när jag tänkte betala. Vad fan ska jag säga,jag har inga pengar.  Dom förde mig till ett rum o frågade vad jag sysslade med egentligen. Jag sade att jag får pengar om ett par dagar.Dom höll kvar mig nån timme och skrämde mig med att jag kommer att hamna i fängelset och jag vart djävligt nojjig när dom sade att att det första en får är att smaka på batong och sen kuk. Primalångest! Till slut släppte dom mig och sade att jag får betala när jag får pengar. Richard blev inte så glad när jag berättade om mitt idiotäventyr. En morgon kom pengarna. Nu var det bara att hoppas att det skulle räcka att betala hotelräkningen och en resa till Europa. Då var vi på vår kontinent i alla fall.  Vi chekade ut , svepte varsin Pastis och drack en stor flaska vatten på det. Och det skulle få sina konsikvenser,tro mej!